4/2009

Med perspektiv på styrelsearbetet

Vid ÅA känner alla Tina, eller åtminstone känner till Tina. Allt sedan hon valdes in i ÅA:s styrelse har hon vinnlagt sig om att vara aktiv, sätta sig in i de olika frågorna, ta reda på, fråga och informera. En novembereftermiddag slår vi oss ner i Tinas arbetsrum för en pratstund.

I dag måste man kunna se helheten ÅA, och jobba för att Akademin är ett bra universitet, säger Tina Engblom. Tina är ÅA:s styrelsemedlem och jobbar som utbildningschef vid Centret för livslångt lärande.

På 1990-talet var Tina Engblom en av PfÅA:s ”aktivister” bl.a. har hon varit sekreterare och vice ordförande i PfÅA. Hösten 2000 ställde hon upp i ÅA:s styrelseval och tillsammans med 3 andra representanter från PfÅA valdes hon in. Då bestod ÅA:s styrelse av 27 medlemmar, 8 representerade s.k. mellangruppen. Första perioden gick långt till att lära sig - och till att få den manstyngda församlingen att ta henne på allvar. Ibland fick hon ta till kvinnlig list. Noterades inte Tinas åsikter, föreslog en manlig styrelsemedlem samma - och se, då var det en åsikt att notera! I de följande styrelsevalen var Tina  röstmagnet - hon hade skapat ett förtroende som sträckte sig över ”PfÅA-gränserna”.

Intressebevakningen har ändrats

Under de nio år Tina suttit i styrelsen har hon hunnit med många beslut, en del kanske inte så goda, konstaterar hon, och tänker på att hon varit med om att både avskaffa institutionerna och att återinföra dem. Att hon skulle ställa upp igen när det nya universitetets styrelse skulle väljas var ingen självklarhet. Det behövdes en del övertalning och en ”mutlunch”. Nu är hon glad att hon gjorde det, det känns lite som om ringen är sluten.

– Nu kan jag inte tro att universiteten skall reformeras igen, säger Tina.

Det skall bli intressant att jämföra styrelsearbete förr och nu, från att ha varit traditionell förvaltning till dagens ”företagstänkande”, från en megastyrelse på 27 medlemmar till dagens på 10 medlemmar - varav 4 är utomstående. Att ”intressebevakningen” är någonting helt annat nu än tidigare är Tina väl medveten om - men det har redan sen tidigare varit en självklarhet för henne.

– Inte kan man bara sitta och vakta sitt revir - man måste kunna se helheten ÅA och jobba för att ÅA är ett bra universitet, konstaterar hon.

Mera öppenhet

Och ett bra universitet är ÅA om personalen har det bra och får vara med i beslutsfattandet och får känna sig delaktiga. Diskussionerna om öppenheten i det kommande beslutsfattande har enligt Tina haft oroande drag - det verkar som om endel förespråkar ett mer ”slutet” klimat. Det är olyckligt tycker hon.

– Utan det engagemang som personalen vid ÅA har i o m att vi står nära beslutsfattarna och informeras om vad som är på gång, fjärmas personalen fort från ÅA och förlorar den känsla av delaktighet som är så viktig för att trivas på arbetet, säger hon.

I väntan på mer information

Tina fortsätter informera om arbetet i styrelsen, numera inte bara till PfÅA:s medlemmar utan även till flera andra grupperingar. Hon uppskattar alla de kontakter folk tar med henne när någon fråga är aktuell. Att vara väl förberedd och insatt är en hederssak för Tina. Hon drar sig inte heller för att fråga. Mellangruppens luncher (i tiden initierade av Tina) var bra förberedelse inför mötena.

– Här fick man pröva åsikter och slipa argumenten, konstaterar hon.

Men de nätverk hon under åren skapt har ju inte försvunnit - och PfÅA:s styrelse och förtroendemän har lovat stöda och hjälpa så mycket vi kan.

Bodil Mattas | PFÅA:s ordförande