4/2009

Framgången är ett resultat av gemensamma ansträngningar

– I dagens läge kan ingen åtminstone klaga på att det inte händer och sker på arbetsplatsen! slår Ole Karlsson fast. Ole Karlsson fungerar som kvalitetskoordinator vid Åbo Akademi och är Personalföreningen vid Åbo Akademi´s förtroendeman sedan tre år.

Enligt Ole Karlsson påminner läget om samhällsreformen på 1950–60-talet. Människor flyttade från land till stad och behövde bostäder. Nya elementhöghus ersatte de gamla sten- och trähusen i snabb takt. De nya höghusen förbättrade levnadsstandarden med bl.a. ny teknik i kök och badrum. Problemet var den snabba byggtakten, kvaliteten blev dålig och knapphändigt testade lösningar togs i bruk i stor skala. Samtidigt gick delar av stadens själ och charm förlorad då det nya inte beaktade det som redan fanns.

I nuläget är det den globala konkurrensen i kombination med en åldrande befolkning och hotet om brist på arbetskraft som förutsätter förändringar, anser Ole. Lösningen för de administrativa enheterna är att bilda större enheter där färre  människor kan jobba effektivare med hjälp av nya tekniska system. Tyvärr får universitetena själv inte bestämma tidtabellen utan den styrs av en politisk agenda. Det har medfört en toppstyrd process där det inte getts möjligheter till en genuin dialog.

– Det stör mig att tidtabellen är viktigare än ett bra slutresultat!, utbrister Ole. Inom ett universitet, liksom på alla andra arbetsplatser, är det ”invånarens” välmående som i slutändan garanterar ett framgångsrikt samhälle.

Utvecklingstakten är snabb

Den snabba utvecklingstakten på många områden samtidigt syns tydligt inom universitetet, anser Ole. Då ledningen inte hinner med blir informationen till och framför allt dialogen med arbetstagarna givetvis också bristfällig. Det skapar i sin tur rykten och osäkerhet.

– Även om jag själv kanske har en naiv livssyn och utgår från att allt alltid ordnar sig så måste kommunikationen utgå från att skapa trygghet hos dem som ser på framtiden med oro, framhåller Ole. Därför irriterar det mig att planeringen av den interna organisationsförändringen inte varit mer transparent. Det är trots allt frågan om en av de allra största förändringarna i universitetets historia.

Han anser att en plan med tydlig ansvarsfördelning borde ha presenterats genast i början så att varje arbetstagare skulle se hur detaljplaneringen inom olika grupper ska genomföras och föras vidare genom processen.

– Nu har nya steg i processen presenterats då de påbörjats vilket ger ett oplanerat intryck och försämrar arbetstagarnas förtroende för ledningen på ett onödigt sätt, säger han.

Nedskärningar påverkar stämningen

Stressen pga. omställningarna tillsammans med hotet om nedskärningar genom produktivitetsprogrammet passerar inte obemärkt. En orsak till akademins goda resultat är personalens flexibilitet men det finns en övre gräns. Den gränsen sänks ifall arbetsförhållandena känns kaotiska.

– Trots att de flesta statliga arbetsplatser ökat sina satsningar på preventiv arbetshälsovård så vågar jag påstå att antalet fall av utbrändhet ökar, slår Ole fast. Om idén med produktivitetsprogrammet skulle vara att minska antalet produktiva personer så skulle det vara på väg mot succé!

Utmaningar och hoppfullhet

Ur förtroendemannens synvinkel är övergången till arbetsavtal en stor utmaning. I början fortsätter verksamheten antagligen precis som förut men på sikt leder det säkert till vissa förändringar då bl.a. förhandlingsparten hör till en ny organisation, Finlands näringsliv (EK).

– Jag hoppas och tror att akademins själ och charm inte hotas av förändringen, säger Ole aningen oroat. Man får aldrig glömma att framgången alltid är resultatet av en arbetsgemenskaps gemensamma ansträngningar inom såväl privata företag som  statsägda inrättningar. Alla individers insatser ska uppmärksammas.

Efter åtta år vid akademin har Ole varit i kontakt med en stor del av personalen.

– Oberoende vart man går slås man av den kompetens och ansvarskänsla som utvecklats och hela tiden förs vidare i organisationen. Ur den synvinkel kan man inte annat än se ljust på framtiden oberoende av vilka reformer som kastas över oss, säger han.

– Jag anser också att en arbetsgemenskaps styrka kan mätas via stämningen i kafferummet. Ur den synvinkeln är det skönt att nästan alltid mötas av högljudda skratt då man närmar sig rummen i kaffetider. Ole Karlsson ger arbetsgivaren ett tips.

– Arbetsgivaren borde förstå att satsa på kaffekulturen. Bättre andningshål, bollplank och frustrationssänkare finns inte!, säger förtroendemannen.