2/2010

Ledaren

I väntan på sommar och jordgubbar

Ordförande Kerttu Pellinen
Foto Markus Sommers

Arbets- och tjänstekollektivavtalen för medlemmarna i YHL har för den här våren behandlats och godkänts. Statens tjänste- och arbetskollektivavtal och ramavtalet för den privata sektorn (LTY-avtalet) är klara. Avtalet för universiteten undertecknades i april. På samma sätt undertecknades även det preciserande tjänstekollektivavtalet för vetenskapsförvaltningen och alldeles i slutet av månaden Certias arbetskollektivavtal. Både universitetens och Certias avtal är helt nya och tillämpandet av förändringarna i dem är helt i begynnelseskedet. Man har först nu kommit igång med förhandlingarna om avtal för förtroendemännen, varför man egentligen inte ännu uppnått normalläge på avtalsfronten. Det är
önskvärt att det bristfälliga avtalsläget, som pågått ända från årets början inte kommer att fortgå någon längre tid framöver, eftersom förtroendemännen och samarbetsrepresentanterna under det här året behövts och allt framgent kommer att behövas mera än någonsin tidigare.

Vårens bokslut kan trots de väl förda avtalsförhandlingarna inte ur personalens synvinkel anses vara positivt. Det är svårt att som motvikt till reduceringen av personal och finansieringsproblemen inom universiteten och ämbetsverken, finna förhandlingsresultatet helt positivt. Universitetsreformen förorsakade osäkerhet och rädsla bland personalen ifråga om den egna framtiden. Omorganiseringen av uppgifterna och utökningen av dem, vilket berodde på administrativa och  strukturella förändringar är ett välkänt faktum. Ingen som helst arbetsinsats verkar vara tillräcklig och personalen verkar ansättas till bristningsgränsen. Helt traditionella samarbetsförhandlingar som syftar till att reducera personal förs på flere håll, både i stora och i mindre kretsar. Den ena förändringen på den andra förverkligas. Någonstans har dessa förändringar säkerligen planerats, men man besvärar sig i allmänhet inte med att berätta om dem för personalen.Var gömmer sig samarbetsförhandlingarna som ur personalens och verksamhetens synpunkter är viktiga för utvecklingen? Innehåller universitetens nya kultur inte längre en personalpolitik som är ”bättre än tidigare”? Anses de strukturella förändringarna, ändringarna gällande uppgifterna eller enheten vara enbart anmälningsärenden. Är personalen inte längre sakkunnig då det
gäller det egna arbetet? Det finns säkert många positiva element men i det här sammanhanget kan de lätt passera oförmärkta.

Att vinnlägga sig om att orka i arbetet och att sköta sin hälsa utgör grundstenen för att må väl i arbetet och oftast är det den enskilde arbetstagaren själv som bäst känner till hur han/hon orkar och mår. Medlen för hur man skall orka i sitt arbete har bl.a. uppräknats i arbetskollektivavtalen och i lagstiftningen, som gäller arbetslivet. Hur skulle det vara om vi nu mitt i året skulle avge följande nyårslöfte: vi ska iaktta arbetstiderna, vid behov iakttar vi flexibilitet i enlighet med arbetets krav, men vi ska inte utföra grå övertid.

Sköt om er!